Jag är en av de mest egoistiska, självupptagna människor jag känner.

Eller jag vet inte, det kan vara så att jag bara är enormt självgod.
Jag tycker att jag ser väldigt bra ut, har bra självförtroende.

Men ibland går det ju till vissa gränser..

Vi drar tillbaka tiden lite:
1. Förrgår (tisdag) gjorde iordning mig för att duscha. vad ser jag då om inte, *väljer ord* min rumpa.. Och den är nästan läskigt perfekt nästan.
Jag stannade till och kände lite på den.. och wow.

Om jag hittar en tjej med såhär skön rumpa så kommer jag vara sjukt nöjd.

2. Idag: (torsdag), var inne på toa här på jobbet och tvättade händerna efter jag haft några hanskar på mig som är "mjöliga" för att man ska kunna ta på sig dem fort, ni vet sånna gula-disk hanskar.. iaf, spolar av händerna, och står och torkar dem undertiden jag beundrar människan i spegeln.. tränar på några leende-poser och ser mig i spegeln och börjar gå ut igen *Dunk*.
Jag slår bannemig huvut i dörrkanten..

Självupptagen? jag? neeeee